vad svårt det blev nu helt plötsligt
bara sådär utan förvarning
vad ensamt det blev på bara en sekund
jag var inte beredd och nu klara jag det inte

det finns så mycket i mig, så många ord
så många slag
stora svek och åar av tårar
men det stannar där
har bosatts sig i mig och har inga tankar på att
flytta ut

sätter ner fötterna utan vetenskap om var
mitt fotavtryck bildas
tycker luften mot brösten för att fylla evigheter
av tomhet
där du lät mig vila mitt hjärta en sekund från smärtan
mot ditt bröst

sätter mig ner i ett mörker som förblindar den
synskarpaste
försöker se solen men den är täckt av fläckar
svarta som jag
som vi som du är
som allting är
som jag som jag som jag
jag jag jag