behöver sömn. allting känns dubbelt så tungt nu när du har lämnat min sida fri. är det meningen att jag ska stå rakt just nu? förväntas det någon sånt utav mig? det är läskigt hur ångesten kommer smygande som en tiger på savanen. jag skräms. springer åt alla håll. skäms.
det finaste var tryggheten. som alla vill blåsa bort. vem vill stå och frysa när två armar kan värma? varför bli det så här?