Hemma!
Nu skiriver jag får min stationärta dator som står på mitt rum hos pappa. Snart åker jag tillbaka "hem", eller till mamma. Det är hemma för mig, annars är jag "hos pappa". Egentingen känns det helt fel, men jag har bott så mycket hos mamma att det har förblitit hemma. Jag saknar verkligen mig och pappa- nu finns bara jag och så finns det en pappa. Det finns inget vi, oss ... Jag har känt mig så ersatt, brotglömd och visa sår läcker inte lika snabbt som andra.

I alla fall, jag och Malin har vandrat på stan en liten tid för att köpa henne en jacka och en födelsedagspresent ( kan inte avslöja mer med tanke på att jag inte vet vilka som kan tänkas läsa denna blogg)  och nu ligger det en helt pluggade kväll framför mig. Ska nog ta en duch och få på mig lite mjukiskläder och sen sätta igång. I morgon är det musikprov och Soredovsing om homosexuell adpotion. Ett, enligt mig, ganska intressant änme. Får se hur den lilla del av klassen som är kvar och min so lärare reagerar på det. En vän trodde att dom skulle tro att jag verkligen kämpade för att homosexuellas rätt att adoptera och att jag kanske var en av dom. Men kan medela att jag ej tillhör denna grupp av människor.
Det som behövs nu är en kaffe känner jag. Eller , en till.

Har funnit lite gammal musik som väcker minnen i en väns mobiltelefon. Låten koplar jag direkt till när jag och min klass besökt Bjursås förra treminen. Dom tre dagarna var vekligen underbara på alla sätt, och jag saknar det. Mina närmaste kanske har en anning om varför jag jag saknar det så mycket... Det är inget en vis person skulle föredra att jag skriver i bloggen. Så lyssna bara på låten.