försöker hitta någon jävla motivation till att plugga idag men det går fan trögt. vill liksom inte. har rensat ut garderoben från ingenstans. får ändå inte plats så det var ju nästan skti samma. men men, snart är det träningen ocg efter det åker jag äntligen till älskling och sover där några nätter, de behövs kan jag säga. har aldrig kännt mig så ensam om kvällarna som jag har gjort denhär veckan. har verkligen sakat honom närar mig, honom, min lilla älskling.
besökte tingsrätten idag och det var, nu när jag har tänkt efter, ganska sjukt. målsägande nekde, trots att två tjejer vittnade om att dom sett hennes sambo slå henne, dra henne i håret och skrika åt henne, att sambon någonsin hade misshandlat henne. trodde sverige hjälpte kvinnor som utsattes för våld i sitt förhållande? men den hjälpen verkar inte finnas då det är få som vågar gå till polis och ta upp fallet i rättgång. tycker inte att det borde vara så, kom igen nu sverige!

There is no combination of words I could put on the postcard
And no song that I could sing, but I can try because this is your heart and this is
Our dreams and they are made out of real things
Like a shoebox of photographs with sepia-toned loving
Love is the answer at least for most of the questions in my heart, like
Why are we here? And where do we go? And how come it's so hard?
It's not always easy and sometimes life can be deceiving
I'll tell you one thing, it's so much better when we're together

trodde att jag gjort alla del i världen på senaste provet, men resultatet visade dock raka motsatsen. sprang 6 km med tjejerna idag och hetsåt nyss halva Coop-tårtan på två minuter. sen häjdade jag mig och våldtog istället fruktkorgen. nu hade jag tänkt att plugga igenom tyskan och rättskunskapen och i morgon blir det rättegång. helt okej. har även lånat med mig Sex and the city boxen hem (underbara elinne). där kan man ju snacka bra underhållning. i morgon kommer också min lilla älskling hem och det tackar man ju för. puss och hej!

jag har alltid haft någon typ av kärlek i mitt liv. i olika former. kärleken till en vän, till klädesplagg, till drycken som fick en att glömma, till delar av min familj. men ingenting som funkat under en längre tid. jag har sett så många människor i min närhet gå isär och krossas. jag trodde att jag var skadad för livet, trodde dom där dagarna när allting i hela kroppen bara gör ont skulle sänka mig tillslut. dom var så många. så långa. var aldrig säker på att magknipet skulle avta, att mörkret skulle lätta. men om det var priset jag fick betala för att hanma där jag är idag var det värt varje sekund. jag är lyckligare än någonsin idag. tack vare dig, tack vare er.

ut i spåret. måste springa ur mig allting. måste resa bort all skit.

dödstrött. vet inte någonting, vet inte vad jag ska ändra på. faller lite isär. vill ha honom här och nu. bara för mig själv. behöver bara andras några timmar till och i morgon får jag det jag vill. uthållighet.
jag kanske inte ser klart. jag tror jag fumlar för mycket i mörkret. det drar i mungiporna när jag ska le. jag ler för för att alla andra ler då. sen så kommer det där häjdlösa skrattet som värmer hela halsen och huvudet, det man inte kan stoppa för det kommer från hjärtat. det som klingar perfekt tillsammans med andra skartt. det gör inte ont alls. inte ont någonstans. det är nog där jag inser att det finns en väg som är rätt och det finns känslor som smeker en som nya lakan i sänger under natten. det finns en väg som är ljus kl 00.00 i december och som har tak över sig under hela hösten. längst den vägen passar inga tårfyllda ögon in. jag vet att det är där jag vill gå, bland dom som inte tänker.

jag har en rysligt fin vän, som jag ock inte hinner med att träffa så mycket. men hon är en såndär som alla borde ha, någon som man vet står där med telefonen i högst hug när man går sönder och hör av sig. nån som skan peppa en och uppmuntra en till stora saker. min fina och underbara liza.

har tusen grejer att fixa med får inet inte tummen ur rikigt. sitter mest. längtar efter pojkvännen. längtar ut i spåret. vet inte vart jag ska börja, eller sluta för den delen heller. känner mig som ett yrväder.