jag har alltid haft någon typ av kärlek i mitt liv. i olika former. kärleken till en vän, till klädesplagg, till drycken som fick en att glömma, till delar av min familj. men ingenting som funkat under en längre tid. jag har sett så många människor i min närhet gå isär och krossas. jag trodde att jag var skadad för livet, trodde dom där dagarna när allting i hela kroppen bara gör ont skulle sänka mig tillslut. dom var så många. så långa. var aldrig säker på att magknipet skulle avta, att mörkret skulle lätta. men om det var priset jag fick betala för att hanma där jag är idag var det värt varje sekund. jag är lyckligare än någonsin idag. tack vare dig, tack vare er.