Nu har vi lagt året 2008 bakom oss. Jag själv gör det med blandade känslor, många upplevelser och med mer erfarenhet än tidigare. 2008 har varit ett omtumlande år som fått mig att pendla från deprission och ångets till glädje och kärlek.

I våras fick jag uppleva den otroligt underbara kärleken igen. Den fick mig att flyga, sväva bland moln men också att falla otroligt djupt och landa på hårt mark. Den fick mig att känna mig behövd, vilket jag längre sen tigigare gjort. Jag trodde inte att man kunde känna på det sättet, fjärlarna i magen och kitlander i handerna varje gång man rörde vid varandra. Den varade inte länge och när den väl tog slut tog den mig till botten. Även nu, åtta månader efter, kan jag tänka tillbaks på den månaden, minnas och till och med gråta. Det betydde så otroligt mycket för mig. Jag var lyckigt och jag såg ljust på allt tack vara en person. Det var du och det  är det ända jag vill att du ska veta. Jag saknar det otroligt.

Jag har gått två treminer till på Tunabergskolan i Svartbäcken. Början 9;an och faktist högt mina tidigare betyg. Det genom att jag har höjt kraven på mig själv och tar det hårade om jag misslyckas. Går i en underbar klass och efter nästa termin kommer vi delas upp och ut på olika skolor. Det ser jag inte alls fram imot..

Innebandyn har betytt otroligt mycket för mig genom året. Har bytt förening till Hagunda och hade turen att få komma upp i A laget. Trivs otroligt bra och har utvecklas otroligt. Det är svårt för mig att kunna förklara vad innebandy är för mig, det är mitt sätt att koppla av, släppa allt annan som problem och stress. Jag älskar alla tjejer som jag splar med och vill tacka er för att i är så otroligt underbara.

Min familj ser ut som den gjort dom senaste 4 åren, mamma och pappa är skilda och pappa har en ny familj. trots att jag left såhär länge nu kan kan jag fortfarande gråta mig till sömns. "Skilsmässobarn har en vilja att lyckas, är starkare" har jag fått höra av en psykolog och jag tror inte på det för jag har aldrig någonsin känt mig så svag som jag gjort under denhär perioden. Jag har svårt att ställa om, anpassa mig om jag inte har valt det själv. Jag kan få panikångens för ingenting och börja gråta på en minut utan anleding. Men jag klara det, jag måste.

Jag har en person att tacka, det är min mamma. Trots att vi kan bråka i timmar betyder hon otroligt mycket för mig. Hon har hjälpt mig genom allt jag gått igenom det här året och för mig är det otroligt skönt att ha någon som står mig så nära. Hon är den som, även om hon har svårt, vill förstå mig. Jag älskar henne otroligt och tack så mycket för allt du gör för mig.

Nu hoppas jag på 2009, hoppas på att det blir bättre ..