Jag måste säga att det har varit en bra dag, trots att jag känner mig otroligt stressad för absulot ingenting. Trots att jag är trött och att huvudverken dunkar i huvudet. Trots att jag varje sekund och vid varje andetag bara tänker på en sak; jag saknar dig.

Startade dagen med svenska, som följde med idrott. Inställd slöjd och lunch på stan med Emilia och Moa. Tillbaks för skolan för mattelektion. Och nu är jag hemma för pluggandet väntar, om det inte hade slukat all min tid hade jag trolitsvis befinnt mig någonstans i ett undebart sällskap ...