The-drickanande älsklingar underhållde mig idag på lunchen, som annars innebar matsalen och skollunch. Jag nöjde med med morötter idag. Det mättar.
En skön dag med endast tre lektioner varav en svenskalektion med Per Svan, en sjöjdlektion med min mössa och en mattelektion med hela klassen. Slutade runt 1 och fick en timmas sömn när jag kom hem. Dom tidiga eftermiddagarna har fått mig att inse hur längt det kommer kännas när jag i morgon går "full dag", till halv 4. Sen därefter ska jag planera en idrottslektion jag ska hålla på måndag för klass 8B. Kul, ja faktist.

Det finns inte så mycket mer att säga just nu, fingararna känns lite trötta och har inte alls samma fart som dom brukar över tagenterna. Ett varningstecken tolkar jag det som. Jag ska ta mig till sängs och läsa några sidor ur den underbara boken "Om jag kunde drömma" som det i insidan på pärmen står Stella Kumric i. Jag älskar dig.

Jag vill också nämna att jag inte bara har trötthet i kroppen. En längtan och saknad finns i mig som jag inte trodde jag skulle våga känna, eller kunna känna. Saknad som jag inte vet hur jag ska tolka den, om det är efter känslor eller en konkret person. Jag är trött på min ångestataker och sömnlösa nätter bara för att du fick vara du ... Jag lämnar dig nu för någon ootroligt mycket bättre ...