dansar vilt till lars winnerbäck och minns hur allting var då. innan allt hände och jag började hata att vakna. dom 11 år jag fick leva i en familj, äta middag med en familj. jag la all min kärlek i det. nu tänker jag bara på hur snabbt jag springer, hur mycket jag väger, hur brun man kan vara och vilka kompisar som älskar en. det ska inte vara så. tillbaka till glädjen som var äkta, inte den som kostar pengar och sån som man sätter på sig. säg till när du vet hur jag hittar tillbaka dit. behöver ledning. behöver stöd. behöver dig.pappa.
lämna mig inte nu. vi har någon på g, något som kan bli bra. jag tror på det. jag vet att du ljuger ibland. sånt märker jag. haha. men håller vi fast nu slipper jag drukna i tårarna. inte behöva sakna och undra vad felet ligger. i mig eller i dig. jag vet att det är jag. men ibland undrar jag.