...

geografin ligger framför mig. jag läser, skriver, försöker förstå. ingenting fastnar. varför får jag sånna här panikångest attacker? så fort alla lämnar huset dras pulsen upp och jag skakar. trycket mot bröstet ökar och magen drar ihop sig. jag kan inte vara ensam. jag kan inte andas. jag kan ingeting. jag mådde bra nyss. nu vill jag springa långt långt bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0